The turning point

Ungdomar utan hopp, utan tro på framtiden kommer alltid att protestera. Den dag de tystnar är den dag de verkligen gett upp. Vi borde vara glada för det, imponerade att deras glöd ännu inte dött ut. Den brinnande fighting spiriten i förorten är beviset att det finns en kraft, det är beviset att hoppet inte riktigt dött ut för då skulle det ju inte finnas någon anledning att ens protestera.
Det är den glöden, den ivern i den stenkastande slungande armen som måste vändas till ett jobb, en karriär, en familj och en trygghet. Några tusen nya företag, ett nytt statligt bolag med hundratusen anställda och hundratusen lärlingsprogram som snart övergår till anställningar när en generation lämnar av för en annan skulle göra susen.
Kostnad? Inte skulle det överstiga 4 miljarder i alla fall. Varje individ försörjs ju på ett eller annat sätt av samhället ändå. Det handlar om hur man satsar pengarna. Hur man riktar kraften. Investeringen skulle gå till att bygga rätt infrastuktur kring den nya strategin – eliminera den stora arbetslösheten och frustrationen, skapa framgång, resultat och välfärd.
Besparing? Egenförsörjning, friska istället för sjuka, glada istället för missnöjda, framtidstro och säkrad välfärd istället för hat och krossade drömmar, svårt att räkna ut på öret. Värdet av investeringen kan lättare räknas ut i form av vad det skulle kosta att försörja ca 300 000 utslagna individer en hel livstid. Plus en anställd inom vården, arbetsförmedling, försäkringskassa, polis och annat i ökad kostnad för samhället. Min enkla överslagsräkning får det till 9 000 miljarder (baserat på ca 15 000 kr per person som ska försörjas och ca 35 000 kr i lönekostnad för stödjande personal i samhället varje månad i 50 år.)
Kanske dags för en ny strategi?

Ingen positiv förändring kommer ske i den del av samhället som tappat hoppet, där det bara finns ett fåtal totalt underbara tjurskallar som bara gett sig fan på att lyckas och skapa en karriär. Ett litet fåtal som är totalt blinda för de hinder som finns, eller som bara tycker det är kul med ytterligare utmaningar. Jag talar om den unga generation kvinnor med invandrad bakgrund som nu presterat bäst i skola och högskola och tagit klivit in i näringslivet med bestämda steg.