Jag förstår de stenkastande ungdomar som initialt bara satte eld på en och annan soptunna. Jag ger dem absolut inte rätt, men jag förstår dem. Polisen, brandmännen och sjukvårdarna representerar det samhälle som svikit dem. De är de enda som dyker upp och blir tyvärr därför de enda som får hantera de skarpa protesterna.
De ungdomar som är delaktiga i de här nattliga protesterna har inget hopp, ingen framtidstro, inget jobb, ingen karriär, ingen utbildning som duger, ingen som lyssnar, ingen som ger dem chansen att visa vad de kan. Istället är det bara en massa nej, du är för ung, för oerfaren, du duger inte, du är värdelös.
Om vi ska jämföra med Idol så är det som om merparten av de som sitter och väntar på att provsjunga redan innan de kommer in vet att de inte har någon sångröst och om de skulle träna upp den så sjunger de med fel dialekt och har fel kläder. Oavsett om du får igång juryn att digga och sjunga med i din musik, oavsett din talang så skickas du ut. Det visste alla utom du redan när du klev in i salen. Efter tillräckligt många nej kommer även du att inse det. Det är inte din talang det är fel på, det är juryn.
Kanske är det ok när det är ett TV program, jag tror inte det. Men när det rör ett helt samhälle, en hel generation som refuseras, exkluderas, hålls utanför, anses chanslös och som är dömda att leva på samhällets botten oavsett prestation. Då är det inte konstigt om man går ut på kvällen och uttrycker sin frustration genom att sätta eld på en gammal soptunna. Snarare är det sannolikt att det blir ett kall – att protestera just på det sätt som äntligen får uppmärksamhet från det svikande samhället. Äntligen en sak att kämpa för – protesten.
Och är det inte logiskt att frustrationen vänds till hat när det svekfulla samhället plötsligt har råd att satsa hundratals miljoner i ditt område, men bara på dem som kommer dit för att slå ner din protest.
Jag känner med de frustrerade ungdomarna likväl som med de poliser och brandmän som bara gör sitt jobb. Och jag har lösningar som jag vet fungerar, men det finns ingen anledning att nämna dem, eftersom ingen av de som bestämmer lyssnar.
torsdagen den 10:e september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

0 kommentarer:
Skicka en kommentar